Fertilitetsresa till syskon

Nu är jag tillbaka!

Jag bloggade flitigt på fertilitetsresa som till slut ledde till vår destination: Vi blev föräldrar till våra underbara tvillingar genom äggdonation i Finland. Barnen är nu fem år och vi vill väldigt gärna ha syskon. Vi har små snöflingor (blastocyter) i frysen som vi hoppas ska utöka vår familj under 2020

Välkommen på fortsättningen av vår resa ♥

Vet inte hur många av er andra som följer/håller koll på denna bloggen har koll på att det är ofrivilligt barnlösas dag lördagen den 26 maj. (Infaller sista lördagen i maj månad, dvs dagen innan morsdag infaller). 
Oavsett vill jag bara hjälpa Barnlängtan, patientförening för ofrivilligt barnlösa att sprida programmet till deras evenemang som i år sker i Malmö (samt live på Facebook i Barnlängtan live gruppen)

Årets program och information om dagen hittar ni på Barnlängtans hemsida

Nedan finns även en bild på programmet.

Kram till er alla. 
Votivi filii

Getting it together

Hej! Jag kommer att skriva om att gå ner i vikt för att till sommaren kunna göra min fjärde IVF. Jag har gjort tre försök tidigare som alla har lett till graviditet men varje gång har jag fått missfall.Ni får gärna följa med på min resa, jag hoppas att jag kommer hitta någon av er där ute att följa. Så häng med i pepp, depp, kärlek, hopp och förtvivlan. Ja, ni vet ju hur det är. Kram, J. http://gettingittogether.blogg.se/

En hälsning från PiOmiO

Efter 6års ofrivillig barnlöshet fick jag och min man äntligen vår dotter via spermiedonation, fantastiska underbara barn, var det dig vi väntat på så otroligt länge! med facit i hand var det värt det, blod svett och tårar, förbannat många tårar!

Jag vill ge er hopp, jag vet, tyckte själv det var jobbigt att läsa om andras lycka när jag själv kämpade och inte tala om syskon, kan man inte nöja sig med ett barn när det finns dom som inte får något, jo dem tankarna hade jag med. Men nu sitter jag här, 30åring med två barn, nytillskottet ytterligare en fantastisk prinsessa.. blott 1månad gammal ligger hon i vagnen och sover sött. Lillasyster kom till med hjälp av sparade embryon, "självbetalande" som det så fint hette var vi då, tredje försöket ville hon äntligen stanna hos oss 11808kr/insättning betalade jag gladerligen, vanligtvis är jag ekonomisk, men i den här karusellen är pengar inget värt, dem har runnit mellan mina fingrar x flera och genererat det finaste jag har TVÅ prinsesesor.

Hur fantastiskt är det inte då, att det funkar att ha embryon nedfrysta och att det sedan kan bli ett barn, och att det finns så fantastiska givmilda personer som kan tänkas donera spermer och ägg, mitt hjärta svämmar över när jag tänker på det. För evigt tacksam för denna möjlighet.

Jag har tyvärr slutat blogga offentligt pga min anonyma blogg blev hittad och igenkänd, men jag saknar kontakten med mina tidigare läsare, även om jag inte har så mycket tid över till det nu. Men är det någon i spermiedonations karusellen som vill utbyta tankar mm så finns jag på piomios@hotmail.com

Sluta aldrig kämpa, Önskar så att det blir din tur snart.!

PiOmiO

Längtan till ett barn genom äggdonation

Vägen till en familj blev inte så enkel som jag önskat och hoppats på. Efter 5 IVF försök prövar vi nu lyckan genom äggdonation i Helsingfors. Välkommen att följa med på min resa:)

http://nouw.com/mammalängtan

Vägen mot bebis (2.0) - syskonförsök

Vi gjorde vår första IVF hösten 2014, vilket resulterade i att vårt lilla mirakel föddes i augusti 2015. Nu har syskonlängtan blivit stor och vi är mitt uppe i försöken att få en till liten knodd, förhoppningsvis med hjälp av något av de tre embryon vi fick till frysen vid förra försöket.

Bloggen finns på http://vagenmotbebis.blogg.se/

Träffar!

Vet ni om att det finns träffar för primärt, sekundärt och för alltid-barnlösa?

Jag har gjort en lista över några av de träffar som finns. Maila mig gärna om ni vill starta träffar i er stad. Jag kan efterlysa på min blogg och via föreningen Barnlängtan.

Kolla HÄR!

http://elefantmammansliv.blogg.se/

Sedan snart 3 år har jag och min man försökt bli gravida. I vår utredning konstaterades det att jag har endometrios. Vi är just nu mitt uppe i vårt första IVF-försök. Följ vår resa på http://elefantmammansliv.blogg.se/

Byta kategori för min blogg

Av respekt för alla som fortfarande kämpar för att uppnå en graviditet så kommer jag att flytta min blogg från kategorin "Vi som kämpar" till "Gravida" så snart jag har passerat de mest kritiska milstolparna för en äggdonationsgraviditet. Ännu vågar jag dock inte tro riktigt.

Mvh,
Lotta

enkrokigresa.wordpress.com

Ivf - glädje & sorg - gravid till begravning! Vår fortsatta kamp..

Efter 3 års kämpande påbörjade vi ivf behandling. Första försöket lyckades & vi svävade på moln, äntligen var det vår tur! Men ödet ville annorlunda, det skulle inte vara så lätt för oss. I vecka 22 föddes vår son, som blev en ängel kort efter förlossningen. Här kommer jag skriva om vår kamp från ivf-behandling, lyckan & längtan efter vårt barn som växte i min mage, till mardrömmen om att ta farväl & begrava sitt barn. Min förhoppning är att ni kommer få läsa om vår nya ivf-resa där vi är fast beslutna i att vår änglason kommer få sitt syskon.
Här hittar ni min blogg: http://minstorstalangtan.blogg.se/


Titta gärna in, lägg en kommentar eller två.
Tillsammans ska vi alla ta oss igenom våra resor.


Kram

I väntan - blogg om ofrivillig barnlöshet och IVF

Jag och min man har försökt att bli gravida i snart två år och längtan är stor och väntan olidlig. På bloggen kommer jag att skriva av mig om saker som berör barnlängtan och ivf, känslor som pendlar mellan hopp och förtvivlan och den ibland krokiga vägen fram till det efterlängtade plusset.

Vi kommer att göra vårt första ivf-försök i november/december 2016 på RMC i Linköping.

Låt oss följas åt och stötta/peppa varandra.

Ni hittar bloggen här: www.ivantan.blogg.se

Styrkekramar till er alla tappra kämpar!
Till slut ska väl vi få våra plus vi med.

Vårt Väntrum

Hej!
Efter 9 IVF-försök, 1 avbrutet, 8 genomförda och otaliga andra behandlingar lägger vi nu tid och ork och siktar på äggdonation istället.
Jag och min man har startat en blogg och ett konto på familjeliv.
Då landstinget redan hjälpt oss med 3 ivf-behandlingar får vi gå privat, vilket är helt okej.
Men då måste vi bidra med en donator också (korsdonation är ok).

www.vartvantrum.blogg.se

Hjälp oss och följ oss i detta, tillsammans vi är starka <3 p="">
Maila oss gärna vid funderingar på vartvantrum@gmail.com

Jag har nyss startat upp en blogg som handlar om vår IVF-resa och livet som pågår vid sidan av... Vi har precis avslutat försök 3 och väntar nu på att se om det tar sig eller ej. Kommentera gärna och ge era bästa tips på hur ni tar er igenom denna resa.
Kram

http://vantanpalivet.blogg.se/

När det hela började

Hej,

Jag har precis startat upp min blogg som handla om kampen att få ett barn.
Till en början går jag tillbaka i tiden och skriver min berättelse tills jag så småningom kommer fram till idag.
Läs gärna!

https://langtanefterettbarnblog.wordpress.com/2016/08/03/nar-det-hela-borjade/

Överlevnadsguide vid IVF

Hej!

Välkomna till min blogg som kommer att handla om tips och strategier för att göra resan mot ett barn så smärtfri som möjligt. Jag utgår från mig själv och hoppas att jag genom denna blogg kan hjälpa andra att komma igenom processen lite smidigare.

Vi har själva gått igenom tre IVF-försök. Ingen befruktning och återföring har skett vid någon av försöken trots att de testat lite olika metoder och mediciner. De vet fortfarande inte vad det beror på att ägg och spermier inte befruktas då allt annat ser så himla bra ut, vi klassas därmed fortfarande som oförklarligt barnlösa. Utifrån klinikens bedömning går vi nu vidare till äggdonation.

Välkomna in på bloggen. Kommentera gärna och berätta gärna om sådant som varit viktigt för er i processen mot ett barn och vad som gjort att ni hållt er över ytan eller tvärtom, gjort att ni hamnat under.

//Emelie
http://overlevnadsguideivf.blogspot.com

Dag 7 har nu passerat...

Hej!

Prickar av för varje dag som går på den gula lappen från kliniken där ordinationen står på sprutor och hur många sprutor som ska intas och vilken sort. Att ha dag 7 framför sig med vetskap om att då är det dags för blodprov har känts riktigt bra när jag inte är så överförtjust i sprutor och vet att det är under en begränsad tid. Så igår reste jag ner för blodprov då det var dag 7. Tog typ en minut så var sticket över i armen. Inväntade ett samtal sen som skulle komma från kliniken om svar på blodprovet och nästa steg i behandling. Det har sagts att på dag 10-11 är det ultraljud och blodprov. Jag fick återbesök redan på dag 9. Så redan imorgon reser jag ner igen.

Ett viktigt besök känns det som för då ska man ta ställning till första dagen för urplock.
Känns som det går i rasande fart för sjuksköterskan sa att det redan kan ske på dag 11 och det är om bara tre dagar.

Vilken resa vi alla gör. En resa att vara ensam om eller att dela med andra som gör den. Jag har inte många i min omgivning som jag delar detta med. Jag är inte rädd, nervös eller orolig. Jag vill bara inte dela det med för många och låta ett resultat påverka mig mer än det behöver. Det är en process med extra hormoner i kroppen. Det jag känner av främst är medkänsla och empati som har förstärkts än mer än det vanliga som redan är stort.

Så jag låter de fina tankarna och drömmarna om lilla bebisen, miraklet och att få bli mamma få vara en tanke som får plats och utrymme för det ger massa fina känslor. Med en ändå realistisk inställning om att det som är meningen är meningen, men jag önskar av hela mitt hjärta att det går vägen för oss.

Ha en fin dag ALLA!

Dag 2 - Dags för spruta nummer 1

Hej!

Nu börjar det kännas allt mer som verkligt i denna spännande och unika process.
Idag är första dagen som spruta ska intas. Inte riktigt mitt favorit moment, men jag känner trots allt en mycket fin och harmonisk känsla i min kropp. Fick även ett samtal från kliniken som fått svar på mina första prover som gjorde att de plockade ner min dos från 300 till 225 och slutligen 150.
Det känns bra att doserna anpassas på bästa möjliga sätt för överdos på hormoner kan inte vara bra för någon allra minst omgivningen att få uppleva:)

Jag har verkligen valt så långt det går att flyta med i processen och väljer medvetet bort att sjunka in i för mycket texter och internet sökning för att bara få vara här och nu och känna tillit till det.
Vi får väl se om jag uppdaterar text om ett par dagar efter ett par sprutor hur tongångarna går då:)

Jag har valt att åka ner till kliniken för att ta blodprovet på dag 7 för att slippa posta själv och att saker ska gå galet i hantering. Så det får bli ett par tur och retur resor. För dag 10-11 kan det vara dags igen att åka ner för ultraljud.

Min man och jag bokade en resa redan för ett par månader sen och på självaste midsommarafton lyfter planet mot varmare breddgrader. Jag tycker det är hur som helst fantastiskt att ha saker att se framemot då vi älskar att resa och få kvalitetstid tillsammans. Så ska bli spännande och se var vi befinner oss då i denna process för sen tar kliniken sommarstängt så vi kommer att hinna med att få uppleva resultat av första behandlingen och det är oerhört viktigt att vara på det klara med hur gärna man än skulle vilja påverka att det kan gå bra på första likväl som det inte kan och det är helt normalt.


Må väl alla hörs vi snart igen:)

Bra & dåliga besked

I måndags fick vi svaret som jag gruvade mig över hela helgen. Vi visste ju att om inget kom till frysen skulle vi behöva göra om allt igen eftersom jag inte skulle få tillbaka något denna sväng. Och som de sa innan vi åkte därifrån var att de kan vara så att vi inte får nåt till frysen och att de absolut inte kommer vara alla 9st som kommer dit.
Självklart förstod man ju de men att de skulle kunna vara 0 var ju det enda man tänkte på såklart..

Men när de ringer och berättar att 8 av 9 kom till frysen blev jag nästan stum. Trodde knappt på vad de sa. Kan verkligen de stämma. Var tvungen att upprepa de dom sagt och sedan kunde jag äntligen bli glad.

Man kunde äntligen fråga nu när vi skulle kunna få tillbaka något av våra embryon. Då får vi veta att vi måste vänta tills efter sommaren. Att vi inte kommer hinna innan de stänger iför sommaren. Självklart blir man ju ledsen över att tiden drar ut på de ännu mer. Men vi har än så länge haft så positiva besked hela tiden så jag hoppas att jag slutar tänker nu och njuter av sommaren tillsammans med min underbara sambo.


http://denstoralangtan.bloggo.nu/

Då är vi på gång.....

Hej!

Nu har vi besökt kliniken och genomfört det första på resan....
Vår läkare var en äldre man och som lyckades få första besöket med ultraljud att gå rätt snabbt.
Det var tur det för jag är inte så överförtjust i undersökningar där man är helt blottad så att säga. Men man har ju liksom inga större val:) Blir lite svårt att genomföra detta annars. Iallafall konstaterades det att jag just på dagen hade ägglossning samtidigt som min man fick svar att oddsen för att hans spermier skulle kunna funka den vanliga vägen var inte så stor. Det är ett tufft besked det där för en man och det är likväl ett tufft besked som kvinna att konstatera läget att livet helt enkelt bjuder på sina utmaningar & att så här blir det för oss. Det hade kanske inte behöva vara så här, men min man steriliserade sig i sin tidigare relation och har 3 barn och ett bonusbarn så han hade inte direkt räknat med att våra vägar skulle korsas en dag.

Men det gäller att behålla tanken vid liv att går det vägen så är det verkligen ett mirakel som väntar oss. Det tycker jag är en oerhört fin tanke och som producerar helt underbara känslor.
Vi fick sedan träffa sjuksköterskan för ett samtal om den process som väntar och en instruktion om hur det ska gå tillväga. Det var så mycket med dagar, datum, sprutor och övrigt att det kändes som om vi fixar det, men vi behövde åka hem och smälta informationen.

Nu är det bara 1-2v tills det är dags att påbörja behandlingen. Jag har börjat ordna lite inför detta med att påverka min jobbsituation så att det finns utrymme för att kunna ta det lugnt nu när jag inte kommer kunna äta värktabletter under min mens som annars varje månad är en riktig plåga de första dagarna. Jag har bestämt mig för att jobba på att behålla mina sunda tankar och min lätta inställning, men tror att det är lättare sagt än gjort när det är dags för hormonbehandling delux:)

Att få bli mamma ser jag som det största jag någonsin uppfyllt och fått varit med om. Jag vill tro på tanken att den gåvan är en gåva även jag kommer att få uppleva.

Så blir att ladda för en behandlingskur med sprutor, boka tid för blodprov, ringa till klunken och tala om när dagen 1 är igång och känns absolut lite speciellt att hela min cykel kommer mer eller mindre att tas över som sjuksköterska beskrev av dem. Samtidigt som jag har tillit till processen.

Har en undran om fler erbjudits att delta i forsknings projekt på sin klinik?
Var ett återkommande tema som både läkare och sjuksköterska körde PR för och som de rekommendera för min ålder av 36år och situation.

Ha en fin kväll!

Ett litet frö

En blogg fylld av tankar kring att inte kunna få barn på egen hand.
Vi påbörjade vår IVF resa i April 2016 och hoppas att det ska leda till att ett litet Frö ska gro.

http://ettlitetfro.blogspot.se/