Jag har precis startat min blogg:
langtanefterlillal.wordpress.com där jag kommer skriva om min stora längtan efter att få bli tre och den snåriga, berg och dalbanevägen dit. Vi har tagit första steget till att få hjälp och väntar med spänning på nästa läkarbesök om ett par månader. Förhoppningsvis kanske jag kan slappna av lite nu under sommaren och leva lite. Känns som tiden stått stilla ett tag och att jag mest varit ledsen och förtvivlad. Jag vill hitta tillbaka till hoppet igen, fast jag vet att det är svårt. Men jag måste, för hur ska det annars sluta?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar