Hon kom hit för att ett par som själva kämpat med IVF bestämde sig för att ge någon ännu sämre lottad samma chans. För det är jag oändligt tacksam, även om det inte varit helt friktionsfritt att få barn efter att livet gått så sönder som det ändå gjorde under de 5,5 år det tog, med de 19 behandlingar det krävde och den pyttelilla storebror som inte finns hos oss. Men nu är hon här. Och lyckan har blivit till en livsnerv som bär genom jobbiga och fantastiska dagar.
Jag bloggade tidigare som Fertilitychallenged på bloggen Väv av drömmar - men Barnet tog ett steg ur den väven och genom embryodonation finns hon nu hos mig. Därför flyttar vi vidare tillsammans till Hon klev ur drömväven... där tanken är att jag ska skriva vidare - både om livet med henne men framför allt skaffa mig en plats att fundera vidare över fertilitetsrelaterade frågor och om berättandet av hur vi blev vi, för andra men framför allt tankar om hur jag och hon tillsammans kan berätta berättelsen om oss (än så länge är det förstås inte så komplicerat eftersom hennes enda ord är "heeeej!" ;-))
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar