Vi fortsätter att kämpa och i augusti börjar vi med FET nr 3.
Det är tufft att ha en gravid vän som man ser och pratar med varje dag, men jag kan inte vara mer glad för deras skull att det funkar så bra för de och att de slipper gå igenom det jag och J gör. Men ändå är det vissa dagar svårt att var glad och positiv, jag är egentligen så avundsjuk på henne att hennes magen växer, att hon känner hur det rör sig där inne och att de nu planerar för att det ska komma en liten i slutet av året. Jag kan inte sluta tänka på att det kunde varit jag och J. Jag börjar bli bättre på hantera det och dagarna som jag är glad är flera än dagar då jag är ledsen. Jag vill inget mer än att min mage ska växa och att om jag och J ska bli föräldrar till en liten som är hälften jag och hälften han. När är det vår tur, kommer det någonsin bli vår tur?
provrorsbarnet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar