Då är vi på gång.....

Hej!

Nu har vi besökt kliniken och genomfört det första på resan....
Vår läkare var en äldre man och som lyckades få första besöket med ultraljud att gå rätt snabbt.
Det var tur det för jag är inte så överförtjust i undersökningar där man är helt blottad så att säga. Men man har ju liksom inga större val:) Blir lite svårt att genomföra detta annars. Iallafall konstaterades det att jag just på dagen hade ägglossning samtidigt som min man fick svar att oddsen för att hans spermier skulle kunna funka den vanliga vägen var inte så stor. Det är ett tufft besked det där för en man och det är likväl ett tufft besked som kvinna att konstatera läget att livet helt enkelt bjuder på sina utmaningar & att så här blir det för oss. Det hade kanske inte behöva vara så här, men min man steriliserade sig i sin tidigare relation och har 3 barn och ett bonusbarn så han hade inte direkt räknat med att våra vägar skulle korsas en dag.

Men det gäller att behålla tanken vid liv att går det vägen så är det verkligen ett mirakel som väntar oss. Det tycker jag är en oerhört fin tanke och som producerar helt underbara känslor.
Vi fick sedan träffa sjuksköterskan för ett samtal om den process som väntar och en instruktion om hur det ska gå tillväga. Det var så mycket med dagar, datum, sprutor och övrigt att det kändes som om vi fixar det, men vi behövde åka hem och smälta informationen.

Nu är det bara 1-2v tills det är dags att påbörja behandlingen. Jag har börjat ordna lite inför detta med att påverka min jobbsituation så att det finns utrymme för att kunna ta det lugnt nu när jag inte kommer kunna äta värktabletter under min mens som annars varje månad är en riktig plåga de första dagarna. Jag har bestämt mig för att jobba på att behålla mina sunda tankar och min lätta inställning, men tror att det är lättare sagt än gjort när det är dags för hormonbehandling delux:)

Att få bli mamma ser jag som det största jag någonsin uppfyllt och fått varit med om. Jag vill tro på tanken att den gåvan är en gåva även jag kommer att få uppleva.

Så blir att ladda för en behandlingskur med sprutor, boka tid för blodprov, ringa till klunken och tala om när dagen 1 är igång och känns absolut lite speciellt att hela min cykel kommer mer eller mindre att tas över som sjuksköterska beskrev av dem. Samtidigt som jag har tillit till processen.

Har en undran om fler erbjudits att delta i forsknings projekt på sin klinik?
Var ett återkommande tema som både läkare och sjuksköterska körde PR för och som de rekommendera för min ålder av 36år och situation.

Ha en fin kväll!